Therese Lindahl sjuksköterska geriatrik

Det bästa med mitt jobb är så klart att få jobba inom geriatrik men självklart också kollegorna. Geriatrik tror jag förr, för väldigt länge sedan så var det mer klassat som långvård men det är det inte idag.

Therese Lindahl berättar om sitt jobb inom geriatriken

Vad ger det dig att handleda studenter?
Jag älskar ju att ha det. Ibland är det så klart tungt, men annars tycker jag att det är väldigt givande. En annan blir ju lite mossig med åren och gör på samma sätt hela tiden med de är ett levande instrument och kan lära en nya saker.

Att vara sjuksköterska är ju att hela tiden utbilda sig och få in nya kunskaper. Man reflekterar ju hela tiden över det man säger och man ska ju stå för det sedan också men också att man får lite mothugg. Varför är det så? Saker och ting är ju inte bara så av en sak, det finns en anledning varför det är så och inget sätt är ju fel det finns ju inga dåliga sätt som kan ge ett bra resultat.

Vad är det bästa med att jobba här?
Det är mycket så klart att få jobba inom geriatrik men självklart kollegorna. Geriatrik tror jag förr, för väldigt länge sedan så var det mer klassat som långvård men det är det inte idag. Den äldre människan blir ju också äldre och lever längre och har så klart kvar sina sjukdomar då. Sedan jobbar vi inte i treskift, vi jobbar ju tvåskift här. Det tycker jag har varit en väldig bonus. Man får lägga sitt eget schema hur man själv vill arbeta.

Vad i jobbet driver dig?
En del av det här jobbet innebär också akutsjukvård att behandla den akut sjuka människan men också när saker och ting inte riktigt går vägen att man faktiskt får somna in här på ett värdigt sätt. Lycka är ju att allting går åt rätt håll, att habilitera och rehabilitera en människa men ibland så når vi inte hela vägen fram. Vi är ett väldigt stort psykologiskt stöd för anhöriga det är också en väldigt stor bit när en patient går in i ett terminalt skede och även efteråt när patienten har somnat in. Vad händer nu? Det är också många frågor som kommer här. Kuratorn har vi så klart som ett stöd men även vi sjuksköterskor ska ju stödja anhöriga efter en bortgång. Så att det kan man diskutera med studenterna. Vad är livskvalitet för mig? Och vad är livskvalitet när man är över 90 år? Och när får vi dö? När är det acceptabelt att inte få vara med längre? Får man vara med och bestämma över det?

Vad känner du att ni ger patienten?
Jag tycker att vi ger en trygg och säker vård. En säker inskrivning med rätta åtgärder med rätt fokus på vad vi behöver göra för patienten här och nu och en trygg hemgång när patienten åker hem igen.

Tack Therese